Soffliggare, ni måste vakna för att inte sätta demokratin ur spel!

Inför höstens riksdagsval kommer återigen ämnet soffliggare att aktualiseras.

Soffliggarna är övertygade om att deras agerande inte har någon påverkan alls för valets utgång. Att deras genuina icke-intresse inte alls har någon betydelse för Sveriges framtid. Somliga menar att soffliggarna inte hotar demokratin utan att bara de utnyttjar sin rätt att inte ha någon åsikt. Men denna strategi kan få allvarliga konsekvenser för landets demokrati. 

På 1970-talet lärde vi oss att Sverige var ett av de länder som hade högst valdeltagande i världen (år 1976 91,8 % enligt SCB). Att få rösta, göra sin röst hörd, var en medborgerlig rättighet som bara ett antal årtionden tidigare inte hade varit självklar i Sverige. Det tar flera generationer att bygga upp en demokrati men den kan rivas ned på bara några år. Det som vi i Sverige tar för givet är inte en självklarhet för andra i världen.

Omvärlden påverkar oss mer och mer. Vi kan inte stillatigande se på och tro att det löser sig när negativa saker sker omkring oss och bestäms över våra huvuden.  Genom att engagera oss så engagerar vi oss inte bara i våra egna liv utan tar också ansvar för vilket samhälle vi vill lämna över till kommande generationer. 

Demokrati är motsatsen till diktatur. I en demokrati kan jag som individ göra min röst hörd utan att riskera mitt liv. Jag kan påverka. Att skriva denna debattartikel är ett exempel på att kunna utrycka sin åsikt.

Varför vill man ha den möjligheten? Människans inneboende behov är att få uttrycka sig kring sina tankar, idéer och åsikter.

Men hur skulle soffliggare sätta demokratin ur spel? 

Jo, genom att inte engagera sig så kan det leda till att extremistgrupper får makten och kör sin agenda utan samvete. De kanske inte är så många men de är engagerade och kan utnyttja demokratin till sin egen fördel.

Ett folk utan engagemang skapar en farlig situation för ett demokratiskt land. Vi får en urholkad demokrati som inte följer folkets egentliga vilja. Passivitet sätter andra regler på spelplanen. Om man aldrig gör sin röst hörd vad är då skillnaden mot att leva i en diktatur?

Vi kan föreställa oss ett extremt exempel: en demokrati där inte en enda människa röstar. Då är det bara på papperet en demokrati men i verkligheten en diktatur. I en demokrati med oengagerade medborgare är det dessutom mycket lätt för makteliten att steg för steg helt lagligt montera ned de demokratiska funktionerna. Snabbare än man anar har man då hamnat i en verklig diktatur, och när det är väl skett, är en sådan utveckling är mycket svår att vända tillbaka.

Sammanfattningsvis: passivitet är demokratins största hot. Soffliggare, ni måste vakna för att inte sätta demokratin ur spel!